Våren har redan börjat titta fram här... det hördes massa nygammalt fågelkvitter och gräset är på sina ställen grönt där jag går min vakna-till-liv-promenad innan jobbet, så idag är jag på extra gott humör.
"Screaming Masterpiece" var bättre än jag hade förväntat mig, även om jag nog hade förväntat mig mer prat och mindre musik, mer som en "riktig" dokumentär. Inte för att det gjorde något att det var mer musik än jag hade förväntat mig, snarare tvärtom förstås ;). "Screaming Masterpiece" är alltså någon sorts dokumentärliknanade film på ca 1,5 timme som innehåller de flesta av Islands största band och täcker in de flesta musikstilar. Filmen innehåller också bra intervjuer och otroligt vackra bilder. Den är helt klart sevärd, framförallt för att den innehåller mycket tips på musik att utforska som man kanske inte annars skulle ha stött på. Jag hade inte fattat att det var en film, utan trodde att det bara var ett tv-program, men filmen finns att beställa, bland annat på discshop. Mer om filmen (på engelska) och filmklipp finns på Milan records.
Idag fick jag äntligen meddelande om att mitt cd-paket är skickat, vilket borde betyda att jag får det någon gång under nästa vecka om allt går som det ska. Suveränt! Jag har dessutom köpt nya, kanonsköna hörlurar, så här ska det lyssnas på musik på allvar framöver!
Tillsist tänkte jag bara passa på att posta en video med isländska sångerskan Ragnhildur Gisladottir, Ragga, tillsammans med The Jack Magic Orchestra, som inte tas upp i filmen men som bland annat har sjungit med Human Body Orchestra och spelat in flera väldigt intressanta, och bra, skivor som jag säkert får anledning att skriva om senare.
Visar inlägg med etikett Funderingar. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Funderingar. Visa alla inlägg
fredag 14 mars 2008
måndag 10 mars 2008
MP3-filer på internet
Jag läste den här artikeln i Ekonominyheterna förra veckan och kunde inte låta bli att fundera lite på den.
Egentligen tror jag att den digitala "evolutionen" främst drabbar såna artister som gör rena utsäljningsskivor, såna skivor som har två-tre potentiella radiohits på skivan och i stort sett tio andra låtar med betydligt lägre kvalitét. Folk köper helt enkelt inte sådana skivor längre därför att det går att lyssna på dem på förhand och laddar hellre ner de låtar de gillar och struntar i resten som de helt enkelt inte är villiga att betala för därför att själva produkten helt enkelt är för dålig för att vara säljbar. Min erfarenhet är att åtminstone folk som har ett musikintresse bortanför NRJ visst är villiga att betala för skivor/mp3 så länge det är tillräckligt bra.
För att se till mig personligen laddar jag ner en del musik, men det är mest upptag från konserter och liknande samt i fall som ovan, när jag gillar en låt på en skiva men inte resten. När jag inte har råd att köpa skivor brukar jag köpa dem som MP3 på cdon, men problemet där är att det är i princip omöjligt att få in låtarna på min mp3-spelare, och åtminstone 80% av tiden jag lyssnar på musik lyssnar jag på den i min mp3-spelare. Det är ett stort problem. Vissa skivor går att bränna ner på skiva först och sedan rippa av igen och då funkar det, men det är långt ifrån alla som det fungerar på. Varför kan man till exempel inte ladda ner säkerhetsfilerna separat i ett eget dokument så att det går att lägga in lättare? Plus att de flesta säkerhetsfiler inte går att kopiera för att spara på t ex en cd-skiva för framtida bruk om datorn skulle krascha. Det är verkligen dåligt!
Däremot kan en mp3-skiva aldrig någonsin väga upp en riktigt bra CD. Det är en helt annat sak att hålla en riktig skiva i handen istället för en spellista i ett dokument i notepad, och det tror jag faktiskt att de flesta håller med mig om. Jag förstår inte att det ska vara så omöjligt att komma på bättre alternativ än de som finns nu och varför det inte "går" att göra cd-skivan attraktivare som produkt. Problemet tror jag mycket ligger i att skvibolagen vant sig vid att kunna sälja dåliga saker tack vare den rigorösa lagstiftning som finns, och knotar när de nu behöver jobba för det... det finns säkert innovativa personer i branschen men det är klart att det tar tid att vända en sådan jättekoloss till industri.
Däremot så har jag jättesvårt att se att artisterna förlorar något som helst på utvecklingen, därför att musiken är så mycket mer tillgänglig nu än den var för några år sedan, vilket gör att den får betydligt större spridning. Däremot är det nog svårare att verkligen nå ut men det behöver ju inte bara vara en nackdel, inte för oss som konsumenter i alla fall. Jag upplever att det är betydligt lättare att hitta musik som jag gillar nu, att det finns så oändligt mycket fler vägar en radio och tv och att jag oftare hittar sånt som jag verkligen vill lyssna på också. Nöjda konsumenter betalar för fler konserter och köper fler riktiga skivor, därför att de på förhand vet att det är värt det.
Jag hade egentligen tänkt att det här inlägget skulle ha blivit mer genomtänkt och reflekterat, men jag postar det nu och redigar eventuellt senare för jag hinner inte just nu.
Edit: Rubrikbliden blev inte så jättelyckad, åtminstone inte texten, men jag jobbar på det...
Egentligen tror jag att den digitala "evolutionen" främst drabbar såna artister som gör rena utsäljningsskivor, såna skivor som har två-tre potentiella radiohits på skivan och i stort sett tio andra låtar med betydligt lägre kvalitét. Folk köper helt enkelt inte sådana skivor längre därför att det går att lyssna på dem på förhand och laddar hellre ner de låtar de gillar och struntar i resten som de helt enkelt inte är villiga att betala för därför att själva produkten helt enkelt är för dålig för att vara säljbar. Min erfarenhet är att åtminstone folk som har ett musikintresse bortanför NRJ visst är villiga att betala för skivor/mp3 så länge det är tillräckligt bra.
För att se till mig personligen laddar jag ner en del musik, men det är mest upptag från konserter och liknande samt i fall som ovan, när jag gillar en låt på en skiva men inte resten. När jag inte har råd att köpa skivor brukar jag köpa dem som MP3 på cdon, men problemet där är att det är i princip omöjligt att få in låtarna på min mp3-spelare, och åtminstone 80% av tiden jag lyssnar på musik lyssnar jag på den i min mp3-spelare. Det är ett stort problem. Vissa skivor går att bränna ner på skiva först och sedan rippa av igen och då funkar det, men det är långt ifrån alla som det fungerar på. Varför kan man till exempel inte ladda ner säkerhetsfilerna separat i ett eget dokument så att det går att lägga in lättare? Plus att de flesta säkerhetsfiler inte går att kopiera för att spara på t ex en cd-skiva för framtida bruk om datorn skulle krascha. Det är verkligen dåligt!
Däremot kan en mp3-skiva aldrig någonsin väga upp en riktigt bra CD. Det är en helt annat sak att hålla en riktig skiva i handen istället för en spellista i ett dokument i notepad, och det tror jag faktiskt att de flesta håller med mig om. Jag förstår inte att det ska vara så omöjligt att komma på bättre alternativ än de som finns nu och varför det inte "går" att göra cd-skivan attraktivare som produkt. Problemet tror jag mycket ligger i att skvibolagen vant sig vid att kunna sälja dåliga saker tack vare den rigorösa lagstiftning som finns, och knotar när de nu behöver jobba för det... det finns säkert innovativa personer i branschen men det är klart att det tar tid att vända en sådan jättekoloss till industri.
Däremot så har jag jättesvårt att se att artisterna förlorar något som helst på utvecklingen, därför att musiken är så mycket mer tillgänglig nu än den var för några år sedan, vilket gör att den får betydligt större spridning. Däremot är det nog svårare att verkligen nå ut men det behöver ju inte bara vara en nackdel, inte för oss som konsumenter i alla fall. Jag upplever att det är betydligt lättare att hitta musik som jag gillar nu, att det finns så oändligt mycket fler vägar en radio och tv och att jag oftare hittar sånt som jag verkligen vill lyssna på också. Nöjda konsumenter betalar för fler konserter och köper fler riktiga skivor, därför att de på förhand vet att det är värt det.
Jag hade egentligen tänkt att det här inlägget skulle ha blivit mer genomtänkt och reflekterat, men jag postar det nu och redigar eventuellt senare för jag hinner inte just nu.
Edit: Rubrikbliden blev inte så jättelyckad, åtminstone inte texten, men jag jobbar på det...
söndag 2 mars 2008
Musik live vs på skiva
För några inlägg ställde jag mig frågan om musik verkligen kan jämföras live och på skiva, och jag har funderat på det litegrann sedan dess.
Jag skulle vilja svara nej. Musik är, med få undantag, alltid bättre live även om det är få spelningar som helt får dig att glömma din grymma bakfylla, spöregn med lera upp midjan och kalla vindar, men de finns! Det gäller bara att hitta dem bland allt bottenlöst slam som du förr eller senare också råkar på. Det är i och för sig inte alltid det lättaste att hitta på det heller, men det hjälper att ha bra vänner.
Jag tror att det helt enkelt beror på att det är svårare att förmedla en låt med bara musiken som hjälp. Nu menar jag först och främst inte att musik behöver massa ljud-och ljuseffekter för att gå fram, utan mer för att ett liveframträdande någonstans känns mer.. autentiskt. Jag vet inte riktigt hur jag ska uttrycka mig riktigt, för mer autentiskt behöver det ju inte alls vara, men.. det är någonstans en större upplevelse med inramningen, allt annat folk och den speciella känslan som bara inte går att översätta på ett audiospår. Jag har i alla fall inte råkat på något ännu.
Ofta kommer jag dessutom hem med nya favoritlåtar från en konsert, låtar som jag har hört på skiva men inte verkligen uppskattat förrän efter att jag hört dem live. Några av de låtar som i särklass betyder mest för mig är låtar som jag har magiska live-minnen av, som till exempel Christiania med Kaizer's Orchestra.
Musik på skiva behöver ju dock inte alls vara värdelös även om det aldrig riktigt blir samma grej. Det finns skivor som fullständigt ändrat min syn på omvärlden men aldrig som en riktigt bra konsert har gjort. Sådana som verkligen får dig att tro på fred på jorden och mat åt alla, på riktigt och innerst inuti.
En konsert som verkligen förändrade mitt liv i det tysta var när jag såg Sissel på Dalhalla för några år sen. Det var en utav mina första riktiga konserter som jag var på och jag var bara så otroligt full av intryck att jag inte kunde sova på hela natten efteråt (och upp till sommarjobb dagen efter, den eftermiddagen var inte den bästa jag har haft i hela mitt liv) och triggade igång en intensiv tankeperiod efter vilken jag hade kommit på massor av saker som varit viktiga för mig, saker som värderingar och vad jag vill. Egentligen var det säkert inte särskilt speciellt, det bara var det för mig, speciellt och inspirerande och något som verkligen fick mig att tänka efter på riktigt. Det finns ingenting som går att leva upp mot det. Inte en film, ingenting. Musik och böcker är liksom ändå i en hel annan dimension än vad filmer är... live-dvd:er möjligtvis undantaget.
Dags att rusa till jobbet...
Jag skulle vilja svara nej. Musik är, med få undantag, alltid bättre live även om det är få spelningar som helt får dig att glömma din grymma bakfylla, spöregn med lera upp midjan och kalla vindar, men de finns! Det gäller bara att hitta dem bland allt bottenlöst slam som du förr eller senare också råkar på. Det är i och för sig inte alltid det lättaste att hitta på det heller, men det hjälper att ha bra vänner.
Jag tror att det helt enkelt beror på att det är svårare att förmedla en låt med bara musiken som hjälp. Nu menar jag först och främst inte att musik behöver massa ljud-och ljuseffekter för att gå fram, utan mer för att ett liveframträdande någonstans känns mer.. autentiskt. Jag vet inte riktigt hur jag ska uttrycka mig riktigt, för mer autentiskt behöver det ju inte alls vara, men.. det är någonstans en större upplevelse med inramningen, allt annat folk och den speciella känslan som bara inte går att översätta på ett audiospår. Jag har i alla fall inte råkat på något ännu.
Ofta kommer jag dessutom hem med nya favoritlåtar från en konsert, låtar som jag har hört på skiva men inte verkligen uppskattat förrän efter att jag hört dem live. Några av de låtar som i särklass betyder mest för mig är låtar som jag har magiska live-minnen av, som till exempel Christiania med Kaizer's Orchestra.
Musik på skiva behöver ju dock inte alls vara värdelös även om det aldrig riktigt blir samma grej. Det finns skivor som fullständigt ändrat min syn på omvärlden men aldrig som en riktigt bra konsert har gjort. Sådana som verkligen får dig att tro på fred på jorden och mat åt alla, på riktigt och innerst inuti.
En konsert som verkligen förändrade mitt liv i det tysta var när jag såg Sissel på Dalhalla för några år sen. Det var en utav mina första riktiga konserter som jag var på och jag var bara så otroligt full av intryck att jag inte kunde sova på hela natten efteråt (och upp till sommarjobb dagen efter, den eftermiddagen var inte den bästa jag har haft i hela mitt liv) och triggade igång en intensiv tankeperiod efter vilken jag hade kommit på massor av saker som varit viktiga för mig, saker som värderingar och vad jag vill. Egentligen var det säkert inte särskilt speciellt, det bara var det för mig, speciellt och inspirerande och något som verkligen fick mig att tänka efter på riktigt. Det finns ingenting som går att leva upp mot det. Inte en film, ingenting. Musik och böcker är liksom ändå i en hel annan dimension än vad filmer är... live-dvd:er möjligtvis undantaget.
Dags att rusa till jobbet...
onsdag 27 februari 2008
We Both Know
Igår när jag var ute och gick upptäckte jag plötsligt att jag hade haft "We Both Know" (All Good Things, 2000) på en av mina spellistor jag nästan aldrig lyssnar på och den låten var det ett antal år sen jag hörde senast. Det är en utav låtarna som jag tycker bäst om på "All Good Things" även om jag inte gillar skivan särskilt mycket och är en låt som jag har många minnen till, bland annat lyssnade jag nästan uteslutande på den när jag åkte tåg första gången själv hem från Stockholm. Det var på natten och jag känner fortfarande en del av spänning och vuxenhet så fort jag hör de första takterna på den här låten.
Jag tror att jag lyssnade för mycket på den under den perioden, den första bli-vuxen-perioden, för jag har haft den uppfattningen att det är en låt jag är trött på men det var roligt att höra den igen. Den får nog en framflyttad position på en annan spellista i dagarna, känner jag.
Den är en ganska ospännande lugn poplåt egentligen men på något sätt tycker jag att den är fin och jag har svårt att inte få tårar i ögonen när jag hör den. Den berör mig på ett sätt som jag inte riktigt fattar själv, tror jag.
*
Kan musik ens jämföras mellan på skiva och live?
Jag tror att jag lyssnade för mycket på den under den perioden, den första bli-vuxen-perioden, för jag har haft den uppfattningen att det är en låt jag är trött på men det var roligt att höra den igen. Den får nog en framflyttad position på en annan spellista i dagarna, känner jag.
Den är en ganska ospännande lugn poplåt egentligen men på något sätt tycker jag att den är fin och jag har svårt att inte få tårar i ögonen när jag hör den. Den berör mig på ett sätt som jag inte riktigt fattar själv, tror jag.
*
Kan musik ens jämföras mellan på skiva och live?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
