Musik live vs på skiva

För några inlägg ställde jag mig frågan om musik verkligen kan jämföras live och på skiva, och jag har funderat på det litegrann sedan dess.

Jag skulle vilja svara nej. Musik är, med få undantag, alltid bättre live även om det är få spelningar som helt får dig att glömma din grymma bakfylla, spöregn med lera upp midjan och kalla vindar, men de finns! Det gäller bara att hitta dem bland allt bottenlöst slam som du förr eller senare också råkar på. Det är i och för sig inte alltid det lättaste att hitta på det heller, men det hjälper att ha bra vänner.

Jag tror att det helt enkelt beror på att det är svårare att förmedla en låt med bara musiken som hjälp. Nu menar jag först och främst inte att musik behöver massa ljud-och ljuseffekter för att gå fram, utan mer för att ett liveframträdande någonstans känns mer.. autentiskt. Jag vet inte riktigt hur jag ska uttrycka mig riktigt, för mer autentiskt behöver det ju inte alls vara, men.. det är någonstans en större upplevelse med inramningen, allt annat folk och den speciella känslan som bara inte går att översätta på ett audiospår. Jag har i alla fall inte råkat på något ännu.

Ofta kommer jag dessutom hem med nya favoritlåtar från en konsert, låtar som jag har hört på skiva men inte verkligen uppskattat förrän efter att jag hört dem live. Några av de låtar som i särklass betyder mest för mig är låtar som jag har magiska live-minnen av, som till exempel Christiania med Kaizer's Orchestra.

Musik på skiva behöver ju dock inte alls vara värdelös även om det aldrig riktigt blir samma grej. Det finns skivor som fullständigt ändrat min syn på omvärlden men aldrig som en riktigt bra konsert har gjort. Sådana som verkligen får dig att tro på fred på jorden och mat åt alla, på riktigt och innerst inuti.

En konsert som verkligen förändrade mitt liv i det tysta var när jag såg Sissel på Dalhalla för några år sen. Det var en utav mina första riktiga konserter som jag var på och jag var bara så otroligt full av intryck att jag inte kunde sova på hela natten efteråt (och upp till sommarjobb dagen efter, den eftermiddagen var inte den bästa jag har haft i hela mitt liv) och triggade igång en intensiv tankeperiod efter vilken jag hade kommit på massor av saker som varit viktiga för mig, saker som värderingar och vad jag vill. Egentligen var det säkert inte särskilt speciellt, det bara var det för mig, speciellt och inspirerande och något som verkligen fick mig att tänka efter på riktigt. Det finns ingenting som går att leva upp mot det. Inte en film, ingenting. Musik och böcker är liksom ändå i en hel annan dimension än vad filmer är... live-dvd:er möjligtvis undantaget.

Dags att rusa till jobbet...